Reflektioner från Hållbart Näringsliv

Jag kommer från bank. En värld där hållbarhet länge varit något som hanterats vid sidan av, längre ner i organisationen och sällan som en central del av strategiska affärsbeslut. Det är en industri med begränsad klimatpåverkan, tydliga rapporteringskrav, och där man ofta känner att “vi är inte de som släpper ut något… så hur mycket mer ska vi egentligen göra?”

Med Bill, som bygger på ett löfte om att stärka social inkludering och ekonomisk förståelse, har jag börjat röra mig in i ett nytt landskap. Och i dag tog jag steget fullt ut genom att delta på Dagens Industris konferens Hållbart Näringsliv, där Amina skulle tala. Det är inte ofta jag så tydligt får möjlighet att reflektera över skillnaden mellan min gamla bankvärld och den nya, men det gjorde jag verkligen idag.

Här är mina observationer.

1. I bank och försäkring är det lätt att tro att hållbarhet inte gäller "oss"

Banker, försäkringsbolag och telekombolag upplever ofta att deras klimatavtryck är litet. Skippa pappersfakturorna, optimera datacentret, done! När sen nästan hela ESG/hållbarhetsvärlden fortfarande domineras av diskussioner om klimat, leveranskedjor, materialval och geografiska risker, är det lätt att som tjänstebransch tänka:

“Det här är inte vår arena. Vi rapporterar våra siffror, sen är vi klara.”

Resultatet blir att hållbarhetsfrågorna hamnar långt från strategi, långt från där besluten tas.

2. Tjänstebranschen är en av de mest socialt påverkande sektorerna vi har

Här finns enorma samhällseffekter, men de syns mindre för att det inte handlar om CO₂.

Några exempel:

• Aggressiv marknadsföring av lån driver skuldsättning.

• Det är ofta lättare att handla på kredit än med direktbetalning.

• Försäkringsvillkor är så komplexa att få förstår vad de faktiskt köpt. Är man försäkrad dubbelt upp eller inte över huvud taget?

• Nästan all viktig samhällskommunikation sker på svenska, trots att över 2 miljoner invånare i det här landet har utländsk bakgrund.

• Jag har mött personer med lång internationell bankkarriär som inte kommer in i det svenska arbetslivet, och tvingas börja om i helt nya yrken.

Det här är S i ESG: social hållbarhet.

Och trots att det är här sektorn har störst påverkan, pratas det nästan inte om det.

3. När social hållbarhet klumpas ihop till en enda kategori försvinner den

Idag behandlas allt socialt: skuldsättning, integration, tillgänglighet, arbetsmarknad, kommunikation, diskriminering, som en och samma “S”-fråga. Och när hållbarhetsprofessionen själva mest fokuserar på grön omställning, materialval och leveranskedjor… då hamnar S långt ifrån de forum där strategiska beslut tas.

Det blir en blind fläck. Även bland de som har som yrke att guida företagen rätt i den här komplicerade djungeln av bokstavskombinationer.

4. Jämför med Penningtvätt (AML)

Jag drar paralleller till AML. Alla visste att AML-frågan var viktig. Men ganska tråkig. Få prioriterade den, man såg inte riktigt affärsvärdet av att engagera sig på riktigt.

Inte förens myndigheter (och stater) skapade ett artificiellt affärsvärde när de slängde på miljardböter till Swedbank och Danske Bank. Plötsligt blev AML en styrelsefråga, bolagen anställde tusentals personer som byggde system, riskmodeller, och mängder av kontroller och rapporter. AML gick från något "vi nog borde göra" till något "vi måste göra".

Kostnaden av att inte agera blev högre än att faktiskt göra något åt saken. Ryska oligarker kastades ut och bankchefer fick gå.

Med tiden tror jag även att hållbarhetsfrågorna kommer tvingas in i sitt eget AML-moment. Men det ligger nog en bit bort, framförallt nu när globala stormakter i alla riktningar (läs: Kina och USA) tar tydliga steg bort från grön omställning och allt vad hållbarhet heter.

5. Social hållbarhet är affärsstrategi, inte fluff

Tillbaks till konferensen. Något nästan alla talare på scenen pratade om är att svenskt hållbarhetsarbete måste gå från att sälja värderingar till att sälja värde.

Det är precis därför jag skapat Bill. Inte för att uppfylla någon hållbarhetsparagraf, utan för att faktiskt göra skillnad på riktigt, både för individer som använder appen och för företagen som betalar för den. När en person inte förstår vad en faktura betyder, detaljerna i ett avtal, eller vad som händer om man blir sen med en betalning, då får det riktiga konsekvenser.

• För individen, i form av skuldsättning, exkludering från hyresmarknaden, eller att man inte får ta en del typer av jobb.

• För banken (eller försäkringsbolaget, fastighetsägaren, mm), i form av större kreditförluster och komplicerad och dyr hantering på kundservice.

• För samhället, i form av utanförskap och alla negativa aspekter som följer av det (kriminalitet, psykisk ohälsa, mm

Det här är inte mjuka frågor, det är verksamhetskritiska frågor.

Att stärka människors ekonomiska kompetens, att överbrygga språkbarriärer och att göra information begriplig, det är social hållbarhet som faktiskt gör skillnad.

Och det är också den hållbarhet som är mest resilient när politiken svänger, när bistånd minskar eller när ESG ifrågasätts. Den står på egen affärsnytta.

Det är här jag tycker Bill har sin största roll: att göra S konkret, mätbart och användbart i verksamheter där det behövs som mest.